|
| |
Testa celibat i sommar
2004-07-05
Sommarförälskelsen står för dörren. Det är detta varje
singel laddat för i månader, nu gäller det. Trycket att hitta en
sommarförälskelse byggs sakta men säkert upp av omgivning och medier. Nu jäklar
smäller det. Heta sommarnätter, vänslande på utekafé, gå sakta och kärt hem på
folktomma gator när endast piketen är vaken. Ska det ske ska det ske nu. Att som
singel inte ha hamnat i säng med någon under sommaren är värre än att sitta
ensam på julafton. Allteftersom sommaren utvecklas blir det bara värre. Varje
sommar så måste man ut i skärgården, och alla är så lyckliga, Anders och Helen,
Susanne och Mikael, Johnny och Jasmine, men som singel sitter man längst bak i
båten med kylboxen som enda kompis. Det enda man, som en Dynamit-Harry i
Jönssonligan, får ur sig är: ”Man kanske skulle ta sig en öl”, och sedan börjar
man rota i kylboxen som en grävling. Men där slutar spänningen. Erotik var det
inte ens tal om.
Hur reagerar vi? När vi sitter där längst bak i båten så infernaliskt ultrasolo.
Vi tar första bästa som tycker att vi är skapligt trevliga. Det är ju sommar och
den är kort. Det gäller män och kvinnor. Vi vill bli förälskade på sommaren och
var vi petiga i juni så har det definitivt släppt den första augusti. Hur slutar
det? När vi hugger på första bästa mask som driver förbi vår vassrugg? Inte blir
det så mycket sommarförälskelse som sommarförnedring. Vi tror oss ha något
gemensamt med någon bara för att vi så gärna vill bli ihop med någon, för att
sedan plötsligt inse att det vi har gemensamt inte ens är vetenskapligt mätbart.
Katastrofen är ett faktum, det som skulle bli ett passionerat vulkanutbrott har
blivit en ny känslomässig istid. Vi inleder på hösten ett nytt erotiskt arbetsår
i depressionens, självkritikens och vemodets tecken.
Jag vill kasta om begreppen, glöm sommarförälskelse och koncentrera dig på att
leva ensam under sommaren, släpp skivstången och möt celibatet med förtjusning.
Varför? När man inte längre söker med ljus och lykta utan bara lever lyckligt
med livsglädje så kommer man att träffa någon. Om man vill vara med någon. Många
jagar partner för att omgivningen pockar på samlevnad, men man kanske trivs
jättebra med sina katter eller kompisar, vad man nu har runt omkring sig.
Det viktiga är att man trivs, lever och kostar på sig att skratta. Folk gifter
sig på ålderdomshemmet också, så du har tid. Livet är inte så komplicerat, det
är vi som gör det komplicerat. Gör saker som intresserar dig i sommar, som gör
dig lycklig, om det så är att se konstig baskisk film på kulturbiografen Zita,
gå på ännu konstigare utställningar och ta med Dynamit-Harryn i dig på en resa i
livsglädje, var nyfiken och känn pulsen i staden. För staden har puls – till
skillnad från Tierp. Den puls som gör att vi vet att vi lever, att saker sker,
att vi möts, träffas, tänker och verkar.
Om du är intresserad av att träffa någon så kan det ske – utan att du behöver
göra något – och det är någon som uppskattar dig för den du är. Men koncentrera
dig på din egen lycka. Först då kan du göra någon annan lycklig, och inget är
mer attraktivt än harmoniska människor.
| |
|
