|
|
Trivselvikt är
ett ord som uppkom när vi började behöva förklara varför vi är överviktiga
och inte känner för att göra något åt det. Tjock sa man när jag var yngre,
vi säger överviktig, det låter bättre och eftersom allt fler ramlar in i
kategorin så normaliseras tillståndet i våra ögon, för att slutligen kallas
trivselvikt. Det bildas ett fatalistiskt skimmer över övervikten. Jag som
idrottar, äter grönt, lever sunt och aktar mig för fett och socker, jag är
ändå överviktig, det är mina gener, grundvattnet, min biorytm, mens och
radonet i källaren som gör att jag aldrig går ner. Det är alla andras fel
och jag är dömd att aldrig gå ner i vikt eftersom jag lyckats inbilla mig själv
att jag är unikt utrustad att överleva svälter, katastrofer och långa
vintrar med hullet i behåll. Allt är
undanflykter. Övervikt är ett val. Om än undermedvetet. Jag är tio kilo
tyngre än när jag gjorde värnplikten. Det är över tjugo år sedan. Kan jag
ta bort det? Klart jag kan. Jag måste mobilisera viljan. Kampen är inte på
tallriken eller i elljusspåret, kampen är i huvudet mellan ens trygga självömkande
feta jag och det okända jaget som kommer av att man förändras. Jag har varit
tyngre eftersom jag tidigare åt undermedvetet mer under stress. Om det fanns
mycket stress så åt jag mer. Det har jag lärt mig hantera idag. Övervikt är
drivet från vårt själsliv. När vi sparkas runt i samhället och förlorar känslan
av att vi har kontroll över våra liv är det tröstande, om än inte ens
medvetet, att just äta eftersom det är en sak vi kan kontrollera och finna att
vi själva kan styra. Att man sedan styr åt fel håll är egentligen oväsentligt
eftersom kärnfrågan är hur vi ser på våra valmöjligheter. Det första
är att erkänna för sig själv att man är överviktig. Det andra är att man
är ärlig mot sig själv och ser till vad spegeln säger och inte att ens
bekanta tycker att man är ”inte alls överviktig”. Det tredje är, enligt
min uppfattning, stöd från människor som vill att man skall lyckas. Vad är
vinsten med att vara i normalvikt? Man
blir kremerad betydligt senarare. Vad innebär det praktiskt? Att man får leva
ett längre och förhoppningsvis roligare liv. Jag är hellre sexsymbol för
gamla tanter på ett äldreboende när jag är 75 än jordfäst och oförmögen
att operera en drinkmixer. Så enkelt var det valet. Trivselvikt förleder vårt
tänkande. Det är som att säga att min alkoholism är faktiskt bra för mig
eftersom jag trivs med att vara packad. Vikt är ett val. Precis som det är ett
val att sova hemma eller på en parkbänk i Humlegården. Människor klarar av
komplicerade saker. Se till ditt eget jobb. Skulle vem som helst kunna göra det?
Definitivt inte. Vi klarar av att sköta maskiner, datorer, förklara
komplicerade resonemang och analyser, ta beslut och reda ut konsekvenser men vi
är pastöriserade från förmågan att kunna välja en balanserad och nyttig
kost. Vi som har övervikt väljer att vara dum i huvudet när det gäller mat.
Precis som knarkare är dum i huvudet när det gäller vad som är viktigast för
dem.
|
|
|
|