Hem Åter

 

 

Trivselvikt är ett ord som uppkom när vi började behöva förklara varför vi är överviktiga och inte känner för att göra något åt det. Tjock sa man när jag var yngre, vi säger överviktig, det låter bättre och eftersom allt fler ramlar in i kategorin så normaliseras tillståndet i våra ögon, för att slutligen kallas trivselvikt. Det bildas ett fatalistiskt skimmer över övervikten. Jag som idrottar, äter grönt, lever sunt och aktar mig för fett och socker, jag är ändå överviktig, det är mina gener, grundvattnet, min biorytm, mens och radonet i källaren som gör att jag aldrig går ner. Det är alla andras fel och jag är dömd att aldrig gå ner i vikt eftersom jag lyckats inbilla mig själv att jag är unikt utrustad att överleva svälter, katastrofer och långa vintrar med hullet i behåll.  

Allt är undanflykter. Övervikt är ett val. Om än undermedvetet. Jag är tio kilo tyngre än när jag gjorde värnplikten. Det är över tjugo år sedan. Kan jag ta bort det? Klart jag kan. Jag måste mobilisera viljan. Kampen är inte på tallriken eller i elljusspåret, kampen är i huvudet mellan ens trygga självömkande feta jag och det okända jaget som kommer av att man förändras. Jag har varit tyngre eftersom jag tidigare åt undermedvetet mer under stress. Om det fanns mycket stress så åt jag mer. Det har jag lärt mig hantera idag. Övervikt är drivet från vårt själsliv. När vi sparkas runt i samhället och förlorar känslan av att vi har kontroll över våra liv är det tröstande, om än inte ens medvetet, att just äta eftersom det är en sak vi kan kontrollera och finna att vi själva kan styra. Att man sedan styr åt fel håll är egentligen oväsentligt eftersom kärnfrågan är hur vi ser på våra valmöjligheter.

 Det första är att erkänna för sig själv att man är överviktig. Det andra är att man är ärlig mot sig själv och ser till vad spegeln säger och inte att ens bekanta tycker att man är ”inte alls överviktig”. Det tredje är, enligt min uppfattning, stöd från människor som vill att man skall lyckas.  

Vad är vinsten med att vara i normalvikt?  Man blir kremerad betydligt senarare. Vad innebär det praktiskt? Att man får leva ett längre och förhoppningsvis roligare liv. Jag är hellre sexsymbol för gamla tanter på ett äldreboende när jag är 75 än jordfäst och oförmögen att operera en drinkmixer. Så enkelt var det valet. Trivselvikt förleder vårt tänkande. Det är som att säga att min alkoholism är faktiskt bra för mig eftersom jag trivs med att vara packad. Vikt är ett val. Precis som det är ett val att sova hemma eller på en parkbänk i Humlegården. Människor klarar av komplicerade saker. Se till ditt eget jobb. Skulle vem som helst kunna göra det? Definitivt inte. Vi klarar av att sköta maskiner, datorer, förklara komplicerade resonemang och analyser, ta beslut och reda ut konsekvenser men vi är pastöriserade från förmågan att kunna välja en balanserad och nyttig kost. Vi som har övervikt väljer att vara dum i huvudet när det gäller mat. Precis som knarkare är dum i huvudet när det gäller vad som är viktigast för dem.

Vikt är ett val. Ett val vi möter varje dag. Allt annat är undanflykter.

 

 



Läs "Så sänkte jag Sovjetunionen" som gratis e-bok - den tryckta kostar bara 39 kronor på Adlibris