|
| |
(Denna skrevs till valet 2002)
I år är det valår. Då ställs man inför valet att välja mellan
vaniljglass med rött strössel eller vaniljglass med blått strössel. Så
stor är spännvidden och nytänkandet i svensk politik. I år kommer säkert
fler än någonsin att inte rösta. Varför? Därför att politiken idag är så
fjärmad från verkligheten att det knappast är värt de där timmarna för
att få välja mellan sosse eller sosse light. Man får samma politik hur
man än röstar. Det saknas fullkomligt en genomtänkt oppositionspolitik
som syftar till att få Sverige att bli ett land som är kul att leva i,
där man kan få en bostad och ha råd att bjuda familjen på söndagmiddag
på krogen.
Eftersom människor i Sverige försvunnit som politisk makt. Den makten
har övertagits av de som sitter vid de politiska köttgrytorna och deras
särintressen så är val ett besvär. Det bästa vore om det kunde skötas
utan val. Det är intrycket man får. För att säkerställa
att intellektuell spänst för alltid är en bristvara så rekryteras
människor som inte har något att säga. Praktexemplet är den av sossarna
så upphaussade Jan Emanuel. Gå till hans sajt och leta i det han säger.
Jag lyckades hitta en politiskt budskap så dessutom var fullkomligt
ogenomförbart. Valboskap.Med ett enda syfte. Att säkerställa de
oförmögnas välde.
Att inte rösta är ett aktivt val. Tvärtom tycker jag att det är ett
friskhetstecken att inte rösta. Om man röster blank så betyder det att
man har svårt att välja mellan den så ödmjuke och lågmälda Björn
Rosengren och karaktärstarka och dynamiska ledaren Lars Leijonborg. Man
har likväl bekräftat strukturen.
Genom att inte rösta ifrågasätter man dagens stillestånd och oförmåga
att förstå verkligheten. Ingen av oss har blivit född för att tråkas
ihjäl och arbeta oss till ohälsa för ett samhälle som inte visar oss
någon respekt eller hänsyn.
Den sk ”borgeliga politiken” 1976 – 1982 var bara grader i det
socialistiska helvetet och Carl Bildts insats för att förändra Sverige i
den möjlighet som gavs för tio år sedan ledde inte heller till något mer
än en liten fartbula i den socialdemokratiska politiken. Det finns ingen
borgelig opposition i Sverige utan det är sossarna som lightprodukt.
Alla svenska partier är stöpta i samma form av ombudsmän, kursgårdar,
folkhögskolor, studieförbund, presstöd, partistöd, ”folkrörelser” och
detta kollektiv kommer aldrig att såga av den gren som bär dem.
Folkhemmets dröm har övergått i folkhemmets mardröm. Sverige
konfronteras med en ny värld och ny utmaningar som partierna fullkomligt
låtsas som det inte existerar. Därför tänker jag låtsas att de inte
existerar helt enkelt låta bli att rösta. Det är den enda indikatorn som
kan ge en förändring.
| |
|
