|
| |
Roliga människor fungerar inte
2005-02-24
Hur många gånger har vi inte sagt: ”Det jobbet skulle
man ha!” Men du ska vara tacksam att du inte fick det. Tänk dig själv att du
sitter och ska göra löpsedeln åt den stora tidningen och ingen har möjlighet att
stoppa dig. Det är midnatt. Redaktionen är tom och alla har gått hem. Det är
bara du och orden kvar – de som ska möta hundratusentals människor nästa dag.
Det är en tidsfråga innan fan flyger i dig och ut kablas värsta ljuget med tio
centimeter stora krigsrubriker: ”Bara bögar i Melodifestivalen”, ”Nuder:
Amfetamin gör mig ball” och ”Parkeringshus byggs över Astrid Lindgrens grav”.
Det ena ljuget värre än det andra. Erkänn – har du karaktär att motstå
frestelsen? Vi ska nog vara tacksamma att vi hittat de små vrår som vi har i
denna verklighet, för få är så tråkiga att de kan göra precis vad andra tycker
att de ska göra. Roliga människor fungerar inte. Folk med humor, livsglädje och
drag ska inte ha för bra jobb. Det tar en styrning med förskräckelse. Svenskar
säger alltid ”om jag fick bestämma” och ”så här hade jag gjort” men har man
tänkt hur det verkligen skulle sluta?
Låt oss ta ett exempel. Du blir utsänd som ambassadör för Konungariket Sverige
till något fjärran land i den euroasiatiska skarven. Du förväntas skriva långa
brev till myndigheter, flytta runt blanketter och stämpla visum. Så fungerar det
om man sänder ut en diplomat som alla andra – ni vet den typen som kan missa en
katastrof som går 24 timmar på raken i 24 nyhetskanaler – och de låser in sig
utan att göra något annat än vad de är satta att göra och inte ens det.
Nu kommer vi som ambassadörer till beskickningen i den före detta
sovjetrepubliken Kirgizistan, om det nu finns någon, och vi ser det alla svenska
ambassadörer i samtliga länder missat de senaste hundra åren.
Vi sitter där ensamma med visumstämpeln, utlämnade och småledsna, i nattlampans
sken, kärlekskranka och ömhjärtade i en energikrisens Kirgizistan, när det går
upp för oss att ambassaden är laddad med skattefri diplomatsprit, ligger i city,
är rymlig så man kan baxa in ett femtiotal skapligt halvsnygga fejkblondiner på
efterfest – hur länge klarar du den frestelsen? En vecka? Sedan blir det ett
party som går till historien som en utrikespolitisk rockvideo och som förstör
vår relation med främmande makt på obestämd tid. Det är därför naturligt att du
och jag går till de jobb vi har. Det är enklast så och skadan på samhället blir
minst. Folk med idéer, humor, driv, livsglädje och ett sjujäkla drag är ett
omedelbart hot mot civilisationen. Tråkiga människor må vara tråkiga, men de gör
vad som förväntas, och det är ibland bäst så.
| |
|
