Hem Åter

 

 

OPT-IN OCH OPT-UT

Artikeln tar upp de två begreppen opt-ut och opt-in för epost och syftet är att ge en kännedom om vad de två begreppen står för och presentera avgränsningar som styr användningen av massutsänd epost.  

Sveriges första steg att adressera obeställd epost gällde att anpassa marknadsföringslagen (MFL) och tolkningen av personuppgiftslagen (PUL). Det två stötestenarna har varit vilken form att lösning man viljat förespråka, de s.k. opt-in eller opt-ut. Sverige väljer att gå på en opt-in lösning och det kräver att de företag som vill skicka reklam måste kunna visa en form av medgivande medan opt-ut modellen innebär att företag får skicka epost till alla som inte uttryckligen sagt att de inte vill ha epostreklam. De som inte vill ha epostreklam har då samlats i ett spärregister. Ett opt-ut-system med spärregister var EU lösning fram till i våras när man omvärderade detta. 

Kärnan i begreppet opt-in är att du medger att de skickar epostreklam eller annan kommunikation till dig och att detta medgivande har en viss utsträckning men givetvis då även en begränsning. Det man tittar på är din avsikt och varför.  

Tanken är då att ändamålet syftar till att du skall erhålla exempelvis viss av dig begärd information från ett företag, och därmed hålla dig underrättad, och om företaget förser dig med information i enlighet med ändamålet så möter det inget hinder. Problemet uppkommer när man försöker töja på gränserna och då uppkommer en intresseavvägning. En person som gjort medgivit information om Tele2 telefonipriser har inte sagt ja till prenumerationserbjudanden på ”Moderna Tider”. Även om Tele2 och Moderna Tider har, i enkla drag, samma huvudägare så innebär inte medgivandet att det omfattar allt som en avsändare kan t änkas sända ut som epostreklam. Ändamålet var att vara underrättad om telefonipriser och där stannar även medgivandet, en intresseavägning kan säga att en som är intresserad av Tele2 priser för fast telefoni borde, med mobiltelefonpenetrationen i åtanke samt att det uppenbara ändamålet var låga telekostnader, vara intresserad av erbjudanden från Comviq.

Det är inte givet. Där kommer intresseavägningen in och det skall då väga in vad man kan tänka att den som en gång gjorde medgivandet avsåg med sitt medgivande och hur långt det erbjudandet man avser sända faller från det ursprungliga medgivandet samt den naturliga frågan om detta kan anses falla inom medgivandet.  Tidigare har EU hållning varit att opt-ut skulle införas. Att det skulle vara öppet att sända epostreklam till alla som inte uttryckligen sagt att man inte vill ha reklam. Den svaga länken i opt-ut är registerhållningen. Vem skall föra registret? Är det en statlig uppgift eller vem skall garantera att det upprätthålls? Hur ser man till att alla epostmarknadsförare får tillgång till registret? Man ser rätt snart att det blir tekniskt komplexa frågor som växer med exponenten när man börjar röra i dem.

 

Det svenska Konsumentverket, som är huvudsaklig tillsynsmyndighet för hur marknadsföring går till här i landet, föll initialt för opt-ut med ett stort centralt spärregister men, som det heter, så sitter djävulen i detaljerna. När man började syna hur detta skulle gå till praktiskt med marknadsaktörerna och alla inblandade parter så började man inse att det var opraktiskt och komplicerat med ett spärregister som skulle förvaras, administreras, interagera med marknadsförarna och vara tillgängligt och allmänt känt hos konsumenterna. Att administera ett opt-utsystem verkade rent praktiskt omöjligt utan att engagera stora resurser, resurser som ingen var beredd att släppa till, varken staten eller marknadens aktörer.

 

En annan praktiskt detalj med opt-ut är att det blir allt eller inget. Om man vill ha bra reseerbjudanden men inget annat så innebär ett kategoriskt spärregister att man får välja antingen ingen reklam alls eller all reklam. Det finns inga nivåer. Det blir antingen allt eller inget. Från konsumentperspektiv förlorar man valfrihet och tillgång till erbjudanden, vilket är konkurrenshämmande, med ett register som inte tar hänsyn till intresse eller avsikt utan bara antingen öppnar eller stänger ute allt.

 Den utveckling som jag bedömer vi kommer att få se är ett starkare fokus på kravet att företag kan styra att man verkligen medgivit. Idag får jag epostreklam från svenska företag och organisationer som måste ha köpt eller övertagit epostlistor eftersom jag vet att jag definitivt inte medgivit att få deras reklam. Kravet på att styrka medgivande saknas idag, och det har mig veterligen inte prövas, men det kommer att med stor sannolikhet bli nästa steg i utvecklingen.

 JK

 

 



Läs "Så sänkte jag Sovjetunionen" som gratis e-bok - den tryckta kostar bara 39 kronor på Adlibris