|
| |
Det bör löna sig
att leva hälsosamt
2001-01-11
Humankapital. Det låter 1990-tal. Det ska vara det kapital som företag och
organisationer har i sin personal och det ökar man på med utbildning,
konferenser, nya arbetsuppgifter och mer ansvar.
Men när man investerar i människor i arbetslivet, kan man då inte ställa
motkravet att de tar hand om investeringen och sköter om sin egen hälsa?
Vi lever i ett samhälle där färre och färre är aktivt delaktiga i den
intensivare delen av samhällsutvecklingen men där trycket på den gruppen ökar.
Chefer på alla nivåer, nyckelpersonal som sjuksköterskor och flygledare,
upplever en pressad tillvaro och det är min fulla uppfattning att de stegrande
kraven på människorna även leder till att deras förmåga att sköta arbeten är
sammankopplade med deras hälsa.
Du orkar inte ligga på topp om du aktivt valt att ha lägst kondition på
avdelningen, du fattar inte bra beslut som chef om du blir trött av att bara gå
runt i huset och det är inte heller försvarbart att lägga ett sådant tryck på en
människa som inte har förutsättningar att leverera utan betydande ansträngning
och anspänning.
Om de anställda väljer att säkerställa att de har kärlsjukdomar och kommer att
vara fysiskt utbrända innan det kommer någon avkastning på det som investerats,
då är det moraliskt fel av företagen att avstå från utbildning och befordran?
Vi vet att rökare arbetar minst en timme mindre per dag och att sannolikheten
för att de under ett arbetsliv ska få rökningsrelaterade sjukdomar är skyhög. Om
rökningen sker i kombination med övervikt är sannolikheten för hälsoproblem
betydande, och när maskiner har hälsoproblem kallar vi det driftstörning. Kan
inte företaget väga in det vid bedömningen av investeringar i den personen?
Alla kan bli sjuka och hälsa är inget givet. Jag fick för fem-sex år sedan en
propp i högerbenet som kom som en snoksmäll. Då hade jag mitt sämsta
hälsotillstånd någonsin men det var ett val. Jag valde att ha dålig hälsa
eftersom jag var för slö att ta tag i det. Tiderna ändras och vi gör nya val.
Jag gjorde ett aktivt val att byta ut detta mot viktkontroll, konditionsträning
och ändrade livsvanor men jag hade kunnat fortsätta vara överviktig, slö och
ignorant mot min egen hälsa.
Kärnfrågan blir egentligen om utbildning, kurser, konferenser och andra
investeringar är en rättighet. Är företag och myndigheter tvungna att investera
i människors humankapital oavsett om de väljer att begå hälsomässigt självmord
eller visar sig försöka vårda den investeringen genom att bibehålla och
underhålla en god hälsa?
Jag anser att om man väljer att inte vårda sin hälsa, efter de förutsättningar
man har, så har man även gjort ett aktivt val att avstå från att inbjuda till
investeringar i sitt eget humankapital. Jag ser inte det som en rättighet utan
som en möjlighet för företaget att just investera i människan. Det är därför
naturligt att den människans förmåga att framgent ge avkastning på den
investeringen ses ur ett perspektiv där hälsa ingår som en komponent bland andra
som kompetens, attityd och benägenhet att byta anställning.
Därmed menar jag även att om man väljer att avstå från att sköta sin fysiska
hälsa, utifrån de förutsättningar man har, får man acceptera att inte
internutbildas och befordras på samma villkor som de som tar hand om sig själva.
Det blir den naturliga slutsatsen.
Jan Kallberg
| |
|
