|
| |
Efter ett nej är det
alltid våldtäkt
2003-08-07
Att skilja på våldtäkt eller ej är inte mer
komplicerat än vad man gör det till. Om ena parten inte är intresserad så är
det våldtäkt. Det är svart och vitt.
Det finns bara en viktig tidpunkt när det gäller om det är våldtäkt eller
inte, och det är om det finns ett uttalat medgivande från den sexuella
handlingens inledning till dess avslutande, läs själv innantill, brottsbalkens
6:e kapitel 1 §: "Den som genom våld eller genom hot som innebär eller för
den hotade framstår som trängande fara tvingar någon annan till samlag eller
till annat sexuellt umgänge, om gärningen med hänsyn till kränkningens art
och omständigheterna i övrigt är jämförlig med påtvingat samlag, döms för
våldtäkt ..."
Det talas inte om raffiga kjolar, ärtiga toppar och utmanande underkläder. För
att det inte ska vara våldtäkt ska det finnas ett uttalat medgivande under
hela den sexuella akten. Inte tre timmar innan och sedan är det fritt fram. Jag
kan av hela mitt hjärta inte förstå att detta är så komplicerat.
Det enda jag kan se är ett antal protosenila nämndemän som gått på korståg
mot g-sträng och thong, att det vi uppfattar som lite ärtigt för krogen som
var och varannan kvinna klär sig till fest blivit till synd och sedeslöshet
som ska bestraffas med tesen "Den som sig i leken ger får leken tåla".
Någon annan förklaring finns inte. Man förskjuter medgivandepunkten till
tidigare och skapar helt nya konstruktioner som underförstått medgivande. Om
du inte säger något så är du med på noterna, om du är eggande klädd, och
ur ett snuskhumrigt nämndemannaperspektiv lär det inte krävas mycket, så får
du skylla dig själv.
I ett slag har vi hamnat på yngre medeltiden när det gäller skyddet av
kvinnans makt över sin kropp, vi har inte ens nått landskapslagarna,
1300-talet och kvinnofriden, utan vi skapar en stenåldersaktig rättsordning
som är ovärdig ett civiliserat samhälle.
Det innebär, om jag ser till inboxen i mitt e-postprogram där det ibland
ramlar in något omisskännligt uttalat explicit medgivande, att jag med stöd
av detta kunde dyka upp senare, en vecka eller två, och säga "Nu får du
vackert släppa till, Bettan!" och avkräva avsändande dam akten i dess
samtliga beståndsdelar. Det är logiken när man gör att tidigare vänliga
handlingar tolkas som godkännande att ha sex vid ett senare tillfälle.
Detta leder till en helt bisarr situation. En kvinna kan då inte längre umgås
med en man efter krogen för då är det fritt fram att bli våldtagen. Det är
ett medgivande. Det krävs en hel del sexuella fantasier för att få till det,
men det är tydligen den svenska nämndemannakårens gubbsjuka kärna fulladdad
med.
Givetvis fantiserar man i väg om detta och lämnar kärnfrågan. Var hon med på
att det skulle genomföras en sexuell handling när det inleddes och under dess
genomförande? Det stannar inte bara vid det. Om en kvinna mitt i samlaget säger
"nej", då är det ett nej och fortsätter man efter detta nej så är
det våldtäkt. Detta borde vara glasklara och enkla saker. Vilket det också är.
Om man vill erkänna att kvinnan har makten över sin egen kropp, vilket kvinnan
har i den rättsordning som ska vara rådande.
Våldtäkt är våldtäkt. Det sätt vi representerar folket genom nämndemän
brister i dag. Om vi alla var ett gäng gubbsjuka dubbelmoraliserande pensionärer
som lätt somnar dagtid är systemet urstarkt men så är det inte. Våldtäktsdebatten,
och dess uppenbara urspårning, visar att vi behöver lotta jury ur befolkningen
och skrota nämndemännen.
| |
|
