|
| |
Arbetet har inget egenvärde
2004-06-19
Nu har återigen ett genomstressat, hektiskt och
uttröttande arbetsår gått mot sitt slut. Det är semestertider. Den lilla glugg
vi har när vi kan vila ut, fokusera på oss själva och fundera. Hur har det
senaste året varit? Om du ser tillbaka?
Många har offrat alldeles för mycket för arbetet. Vi har jobbat i tron att
världen går under om inte just vi är där.
Folk dör, folk flyttar och ändå så fortsätter världen som om ingenting hänt.
Ytterst få är så viktiga att de verkligen behövs i tid och otid. Dagens moderna
samhälle klarar sig med högst en femtedel av arbetskraften för att klara
produktionen av det vi behöver som snus, köttbullar och varmvatten. Till det
kommer lite biografmaskinister, espressomaskinoperatörer och vårdpersonal för
att vi ska må bra och trivas.
Du ser direkt att det finns gott om folk. Du har ett arbete för att kunna
överleva och få pengar att klara dig. Bra. Nu har vi tagit bort den
känslomässiga bindningen till det vi kallar arbete. Vi lurar oss ofta att tro
att vi behövs. Vi behövs inte alls oftast på jobben utan kan ersättas. Det är
arbetet som behövs av oss som bekräftelse på att vi är något. Vi behöver känna
att vi inte har försvunnit. Att människor ser upp till oss. Det har inget med
arbetet att göra, det är vårt eget behov av bekräftelse.
Låt inte dessa psykologiska behov av bekräftelse göra dig så dumlojal att du
arbetar ihjäl dig med högt blodtryck, övervikt och sviktande hjärta. Det är inte
att vara lojal, det är att vara rudimentärt pantad. Inget arbete är värt att
arbeta ihjäl sig för.
Det här livet har skapats för att du ska njuta, älska, dricka, äta och vara
glad. Jag tror inte att Gud hade en tanke på att vi skulle sitta på kontor och
titta på dataskärmar tills vi får blodpropp. Det är inte skapelsens mening. Ändå
så gör vi det till livets mening.
Vi är helt fel ute och vi har blivit indoktrinerade av dem som behöver att vi
förspiller vårt liv på oväsentligheter, som de tjänar på, oavsett om det är
storkapital eller staten. Om du slappnade av och inte tog arbetet så allvarligt
skulle du likväl inte svälta ihjäl.
Fler människor dör säkert av självförvållade hälsoskador, genom dumlojal
inställning till arbete där man kör tills man antingen har magsår eller
hjärtinfarkt, bara att se vad som kommer först, än från verkliga hälsorisker på
arbetet.
Vi har en nyttokult i samhället där det anses hedervärt att arbeta ihjäl sig.
Att det går bra att förklara bort övervikt med att man är så lojal mot arbetet,
”mycket på jobbet, vet du”. Ta en titt på det igen – hur smart kan någon vara
som har ett liv och en möjlighet här på jorden, och denne väljer att förslösa
detta på något så ointressant som – ett arbete.
Det handlar inte om att göra en dålig insats på jobbet, man gör det man är
betald att utföra, men jobbet får inte bli en ny religion i ett sekulariserat
samhälle. Du har bara ett liv och du ska arbeta, men du ska även leva.
Arbeta gör du för att försörja dig, du behöver inte arbetet i sig, du behöver få
de pengar det ger så du kan koncentrera dig på nära, kära och det som
intresserar dig. Arbete har inget egenvärde.
| |
|
